Mina senaste blogginlägg hittar du på sidan

 

tomasbjorkroth.com

 

 

 

 

 

 

 

Finns det en koppling mellan jul och självständighet?

Tal med anknytning till Finland 100 år på julfest i Axxell Brusaby. Jag vill leva upp till önskemålet att julfestens festtal skall ha en anknytning till Finland 100 år. Med det som inspiration ställde jag mig frågan hur julen såg ut i Finland år 1917 och om det fanns en koppling till självständigheten.

Jag vill leva upp till önskemålet att julfestens festtal skall ha en anknytning till Finland 100 år. Med det som inspiration ställde jag mig frågan hur julen såg ut i Finland år 1917 och om det fanns en koppling till självständigheten.

Julfirandet i sig är en urgammal fest. De kristna traditionerna känner vi till men ursprungligen hänger mycket av julen också ihop med lantbruket.

I ett jordbrukarhem var brödet i en central roll under julfirandet. Det skulle finnas mycket bröd och många sorter. I Kimito stod också en ”såkaka” framme som man inte åt, utan sparade till vårsådden då såningsmännen åt brödet.

Öl och brännvin har också hört till julfirandet.

Julhalm bars in i stugorna. Man kastade upp halm i taket och alla halmstrån som fastnade i taksparrarna hämtade lycka.

Stugan städades inför jul. I Kimito hade man en ”skrapandag” då man skrapade soten från väggstockarna.

Tomtarna var inte julgubbar som kom med presenter utan väsen som vakade över gården och boskapen. Det gällde att hålla tomten nöjd, till exempel genom att ställa ut ett fat gröt eller ett krus öl åt honom.

Då man talar om Finlands självständighet talar man ofta om vinterkriget och fortsättningskriget. Utan att alls ringakta de uppoffringar som våra föräldrar och deras föräldrar gjort för att Finland skulle bibehålla sin självständigt under och efter andra världskriget, vill jag ändå backa lite längre i historien om det självständiga Finland.

Sverige förlorade Finland till Ryssland i 1808-09 års krig och under 100 år var Finland ett ryskt storfurstendöme. År 1808 var Finland faktiskt ett av Europas fattigaste områden. Under den ryska tiden utvecklades ekonomin på många sätt till det bättre men storfursten och i sista ändan tsaren såg nog till att ta sin del av avkastningen.

Under den ryska revolutionen 1917 avsattes tsaren och det kommunistiska bolsjevikpartiet tog över makten i Ryssland. I Finland ville den borgerliga senaten ta avstånd från bolsjevikernas Ryssland, medan socialdemokraterna ville upprätthålla ett bra förhållande till det nya styret i Ryssland. De borgerliga var i majoritet och vann omröstningen i riksdagen varpå Finland i december 1917 förklarades självständigt.

Vad hände då här, på Kimitoön, under den tiden?

Den ekonomiska situationen var nog något bättre längs kusten, i de finlandssvenska bygderna, än i landet överlag. I Dalsbruk fanns järnbruket och i Björkboda låsfabrik, vilka gav sysselsättning. Fabrikerna behövde utbildade arbetare som kunde läsa och skriva. Kimito pedagogi grundades redan 1649.

I slutet av 1800-talet gav Karl Marx och socialismen upphov till en stark arbetarrörelse också i Finland. Till den tiden – eller kanske skall jag säga OCKSÅ till den tiden - hörde starka nationalistiska åsikter och fennicism. Man ville förfinska Finland. [Också då] gav orsakade de politiska meningsskiljaktigheterna oroligheter.

Stora godsägare och de som ägde industrierna ville förstås att det skulle vara lugnt i samhället – och att det fanns tillgång till arbetskraft enligt behov. Hur skulle man se till det?

Småbrukarrörelsen var ett försök att lösa problemen. Man ville sysselsätta och ge möjlighet åt familjer att försörja sig på små jordbruk – och samtidigt motverka både förfinskningen och socialismen.

Det var också bakgrunden till att Wrethalla skola för småbruk och egna hem grundades här i Kimito år 1906. Senare visade det sig att småbruken inte var speciellt lönsamma och, liksom under de 100 kommande åren, var det många gånger svårt att få ett tillräckligt studerandeunderlag till skolan. Skolan i Wrethalla var i varje fall grunden till det som idag är Axxell Brusaby.

Det var alltså många händelser som föregick och inverkade på julen år 1917. Finland var långt ifrån landsbygdsromantik och den ”allt var bättre förr” –värld vi gärna målar upp. 

Det var ont om livsmedel och en fjärdedel av landets befolkning hade varit utan spannmål, mjöl och bröd i flera veckor. Det var alltså hungersnöd, eller åtminstone ingen festdukning för de flesta på den första julaftonen i det självständiga Finland.

Inte blev det bättre året därpå heller i det unga Finland. År 1918 blev klyftan mellan de borgerliga och socialisterna så stor att det ledde till det finska inbördeskriget. Då man ser tillbaka på 100 år av självständighet kan man inte förbigå de 37 000 finländare som dog i strider och avrättningar, också på Kimitoön.

Tjugo år senare blev Finland igen en spelpjäs i det stormaktspolitiska spelet som utmynnade i andra världskriget. Totalt omkom och försvann omkring 100 000 finländare under vinter- och fortsättningskrigen. 

Även om Finland (kanske) inte var allierat med Tyskland kämpade man mot samma fiende och stod på förlorarnas sida då fredsvillkoren skrevs: ett krigsskadestånd motsvarande 300 miljoner (dåvarande) dollar skulle betalas till Sovjetunionen i form av varor – ett ofattbart stort belopp på den tiden.

Åren efter krigen var man rädd för att Finland trots fredsavtalet skulle bli ockuperat av Sovjetunionen. Ändå gick Finland ut ur de så kallade ”farans år” med ett handelsavtal med Sovjetunionen som förnyades regelbundet ända fram till år 1990. 

Krigsskadeståndet och handelsavtalet ledde till att metallbranschen och skogsindustrin byggdes ut och blomstrade – och de facto lade grunden till den välfärd alla vi finländare får njuta av idag.

Inför Finland 100 år sa Elisabeth Rehn såhär:

När Finland nästa gång firar ska vi lämna kriget bakom oss. Av hundra självständiga år har Finland varit i krig fyra. Under de 96 andra åren byggde vi upp välfärden.

Den välfärd vi får njuta av idag har varit dyrköpt. Själv tror jag att den viktigaste tillgången för att hålla kvar den uppnådda välfärden finns i vårt kunnande. Därför känns det speciellt bra att få säga detta i en naturbruksskola just till er studerande som är nästa generation som skall se till att välfärden i Finland bibehålls också för era barn.

Vi har mycket att vara tacksamma för julen 2017 då Finland nyss har fyllt 100 år. Julen är en tid då man får varva ner och vara tillsammans med nära och kära. Till julen hör en tradition av att ge och få gåvor och att vara tacksam.

Kanske är det just det som är kopplingen mellan jul och självständighet?

Med önskan om en riktigt God Jul, en avkopplande ledighet och ett framgångsrikt nytt år till er alla!

Dimission på Axxell Brusaby 16.6.2017

Bästa examinander,

Du gjorde nyss en sista studerandeutvärdering som en sista uppgift som en del av dina studier här i Brusaby. Låt mig bara berätta att det fanns en orsak till det!

Förstås är vi intresserade av vad du har för planer och hur du kommer att placera dig på arbetsmarknaden. Hur bra du lyckas med dina planer berättar också om hur vi lyckades som skola och utbildare.

Så har vi också en reform av lagen om yrkesutbildning på gång, vilket ni alla säkert hört om. Om reformen förverkligas enligt det lagförslag som nu ligger kommer det för skolan att bli synnerligen viktigt att du blir färdig men också att veta hur det går för dig efter examinationen.

Den ena stora ändringen i den nya lagen är att det är ditt kunnande som avgör när du får ditt betyg och din examen, inte hur länge du har gått i skola. Det är onödigt att vänta med utexaminering till våren om du kan allt redan på vintern. Därför har vi numera sex dimissioner per år i Axxell och satsar stort på studiehandledning genom att införa ett system med sju examenshandledare.

Den andra stora förändringen – ur skolans synvinkel – är att finansieringen av utbildningen ändrar. Tidigare har skolorna fått betalt enligt hur många studerande man har inskrivet men fr o m 1.1.2018 (, tror vi,) kommer skolorna att få en betydande del av sin finansiering utgående från när studerande avlägger examen.

Det, hur du placerar dig på arbetsmarknaden har i framtiden också en betydelse för Axxells finansiering. Det är därför vill vi veta vad du har för planer och det är för att få svaret på den frågan som vi gör den sista studerandeutvärderingen alldeles under dina sista dagar i skolan.

Enligt de som utexaminerats från Brusaby tidigare detta läsår har 40% arbete tills vidare ytterligare 40% på viss tid. 60% tänker fortsätta studera, antingen nu eller senare. 40% har tanken att i något skede starta eget företag.

*                    *                    *

Nu skulle det vara synnerligen roligt att vara tankeläsare nu, tänker jag då jag ser er alla uppradade där i väntan på att få betyget i handen. Vad tänker du på just nu? Är det soliga sommardagar eller kvällens festligheter? Sommarjobbet eller den nya studieplatsen som väntar? Det lär vi inte skall få veta men..,

Då du sitter där och tänker, så ägna ett litet ögonblick åt dina medstuderande. Vem kommer du kanske att jobba tillsammans med i framtiden? Har du fått vänner för livet som du kan ringa då det stormar på livets hav? Har du byggt ett professionellt nätverk som du kan ha nytta av i dina kommande arbeten? Vilken glädje och nytta kan du ha av de vänner och kontakter du fått under de senast tre åren?

Skicka en tacksam tanke också åt dem som fört dig hit där du sitter idag. Dina föräldrar som skapat förutsättningarna, släktingar och vänner som stött dig på vägen.

Glöm inte heller dina lärare. Jag är säker på att vi i Brusaby åtminstone till någon del lyckats leva upp till vårt motto: oberoende varifrån du kommer eller vart du är på väg skall du ha något att ta med dig från Brusaby.

Även om det kanske inte är det du har överst i tankarna just nu, önskar jag dig välkommen tillbaka till Axxell och Brusaby!

*                    *                    *

Den som talar till de som utexamineras förväntas komma med vägkost och råd för livet efter examen. Inför varje dimission brukar jag leta lite bland citat och ordspråk för att hitta nånting som är lämpligt fyndigt.

Idag råkade blicken falla på underskriften i min egen epost där jag kopierat in ett citat av Leonardo da Vinci. Det som han i tiderna sa ger mig själv tilltro till vad jag gör. På svenska skulle det bli ungefär såhär:

Livet är enkelt. Du gör saker. Dom flesta misslyckas. En del funkar. Gör mer av det som funkar.

Med tanke på allt som Leonardo da Vinci lyckades med så tror jag att det är en bra visdom att komma ihåg. 

Min vägkost till dig som utexamineras från Brusaby idag är att gå ut i livet och gör saker. Var inte rädd för att misslyckas utan se det som ett steg på vägen till framgång. 

Och då du når målet behöver du också komma ihåg att fira det som lyckas.

En som studerat eller arbetat i Brusaby skulle säga samma sak som da Vinci med lite andra ord:

Ingen lera på stövlarna betyder att man inte varit ut på åkern.

Grattis och lycka till i framtiden!

Att kunna allt men förstå ingenting

Jag hade förmånen att få delta i en fortbildning med David Käld härom veckan. Davids rubrik - “Projektinriktat arbetssätt inom bil och transport” – öppnade sig aldrig för mig, men däremot nog mycket av det han sa.

”Hur får vi en studerande att studera och lära sig”. Ungefär så hade jag rubriksatt föreläsningen. Den tusendollarsfrågan vi som arbetar i skolvärlden borde ställa oss själva dagligen.

Det enkla svaret ligger nära till hands: om studerande har mål och motivation tar hen också ansvar för sina studier. Omvänt: om det inte finns ett mål och motivation kommer vi inte att få studerande att ta sitt ansvar, oberoende av vad vi gör. Det vi kan göra är hjälpa till att tydliggöra målet och få studerande att se studierna som en väg till målet.

I skolan har vi en hel del verksamhet som inte är inriktad på målet. Eller som David Käld uttryckte det: ”Om jag inte vet vart jag är på väg spelar det ingen roll vart jag går”. Vi behöver fokusera på helheten, inte på de små detaljerna.

Det är ingen idé att lära sig lantbrukets alla arbetsmoment om man inte ser processen från markberedning och sådd till skördande. Och omvänt: om studerande ser målet och vägen som leder dit, har hen också lättare att ta till sig detaljerna och, framför allt, blir motiverad.

Inspirerad av Kälds föreläsning är det tre saker jag vill vara med och utveckla i Axxell, Brusaby.

Hur kan vi som lärare hjälpa studerande att arbeta mer effektivt på egen hand? Egentligen är det fråga om att motivera studerande att komma förberedda till undervisningen.

Därmed ställer jag mig också nästa fråga. Hur kan vi som lärare bättre förbereda oss för våra lektioner? Hur ofta händer det inte att vi strax innan lektionen tänker ”vad skall vi göra idag”.

Hur skall vi få studerande att sparra, sporra och lära varann? Varför utnyttjar vi inte kunskapen som finns i gruppen?

Motiverade studerande som är väl förberedda för att gå ut i arbetslivet eller studerande som kan allt men förstår ingenting. Tusendollarsfrågan för oss alla att fundera på.

IT i undervisningen

Oberoende av tid och plats...

Användandet av datorer, läsplattor och smarttelefoner i undervisningen är föremål för en livlig diskussion. Kommuner, skolledare och lärare upplever att tekniken måste skaffas till skolorna för att man skall hänga med i utvecklingen. De flesta skolor har tillgång till någon form av teknik med vilken man kan vara en del av digitaliseringen av undervisningen.

Utan att desto mer gå in på ”digirättvisa” mellan skolor eller diskutera olika möjligheter till möjliggörandet att verktygen finns tillgängliga i skolorna (kommunens egen satsning, sponsorering, användande av elevernas privata utrustning o s v), är tillgången till ändamålsenliga verktyg en grundförutsättning för införandet av IT i undervisningen. I för många fall är det tyvärr också där satsningen tar slut, även om det är där digitaliseringen av undervisningen börjar.

Införandet av ny teknik behöver ha en uttalad målsättning – vad är det man vill nå med IT i undervisningen? I en skola behöver man utgå från att tekniken, direkt eller indirekt, bidrar till främjande av inlärningen. Huruvida eleverna skall bli bättre på kommunikation och social interaktion, kunna utföra uppgifter oberoende av tid och plats, ha tillgång till nyare material i fler kanaler eller en kombination av allt detta behöver vara klart för alla parter.

För att uppnå målsättningen behöver det finnas mer än teknik. Det behöver finnas en fungerande och säker kontakt dels till internet, dels mellan användare i systemet. Det behöver också finnas en plattform och programvara där undervisningen kan struktureras och materialet bearbetas.

Framför allt behöver det finnas ett intresse och ett kunnande från lärarhåll att utnyttja utrustningen man på sätt eller annat kunnat ställa till elevernas förfogande. Skolan måste satsa på utbildning, fortbildning och inspirerande av lärare.

Att dela ut läsplattor eller datorer till eleverna är en bra början men vi behöver också satsa på innehåll och inspiration. Samtidigt är det början på stigen till kunniga och ivriga innovatörer som går i bräschen för vidareutveckling och digitalisering av undervisningen – en växande bransch där det inte finns några gränser för tillväxt.

Hur mycket kan man återanvända?

I min barndom på 1970-talet fick man 10 penni för en returflaska. Scouter och skolklasser samlade in gamla tidningar som de fick en slant för. Det var den ”samhälleliga” återanvändningen. Man sparade mer än man slängde och återanvände själv.

Idag är läget ett annat. Vi köper, sliter och slänger. Att ”slänga” betyder inte längre att det blir ett tillskott i deponiavfallshögen på avfallsstationen. Råvaror – glas, metall, papper och numera också plast - skall återanvändas och det som inte går att cirkulera bränns och blir energi.

Lopptorg är återanvändning då det är som bäst.

I vår fempersoners familj försöker vi sortera vårt avfall så långt som möjligt. Om vi ser tillbaka på de tio år vi bott i Pargas har vi förstås fört papper, glas och metallavfall till sorteringspunkten. Den återvinningen är praxis i de flesta familjer och jag tror att vår generation har lyckats överföra principen om återvinning till våra barn.

Under vårt första år i egnahemshus började vi kompostera vårt bioavfall. Vilken positiv känsla av att ta samhällsansvar – samtidigt som vi kunde minska tömningsgångerna av sopkärlet (från varannan till var tredje vecka). De några skottkärror mylla vi får årligen breder vi ut i rabatterna (och behöver inte köpa gödsel).

Under det senaste året har det (igen) skett en stor förändring i familjens sortering. Förpackningsdirektivet som påför företagen ansvar för återvinning av konsumentförpackningar har hämtat ett antal (14 st) Rinki-ekopunkter till Pargas. För snart ett år sedan började vår familj sortera också kartonger och plast.

Visst har jag vetat att en stor del av familjens avfall är förpackningsmaterial av olika slag. Ändå var nog förvåningen stor då sopkärlet stod endast halvfyllt inför tömningen, genast efter att vi påbörjat sorteringen av kartong och plast.

Numera töms vårt sopkärl en gång i månaden (för vilket en förutsättning var att vi komposterar vårt bioavfall). Ändå uppstår inga problem med att sopkärlet inte skulle räcka till, ens vid storstädning eller skåptömning.

Samhället – både den offentliga och den privata sektorn – har möjliggjort en positiv och snabb utveckling beträffande sortering och återanvändning. Den nya avfallslagen som trädde i kraft 2012 har gett en klar prioritetsordning för avfallshantering med början i att undvika uppkomsten av avfall och om avfall ändå uppstår, återanvända.

Förändringen i hur vi ser på återanvändning av material och avfallshantering har varit enorm om jag jämför t ex med min barndom. Som konsumenter kan vi alla dra vårt strå till stacken för att se till att en så stor del som möjligt av avfallet återanvänds – och att återanvändning är en naturlig praxis för våra barn.

Vår familj ser fram emot nästa steg i utvecklingen.